Historia

År 1900 erbjöds staden Jakobstad köpa Långfors i Esse å. Platsen var lämplig för ett vattenkraftkraftverk, men staden ansåg det begärda priset vara alltför högt och satsade i stället på ett ved- och koleldat kraftverk inne i staden. 

Det blev i stället några jordbrukare i Kållby som blev först med att låta alstra elektrisk ström ur Esse ås vatten. Något år efter sekelskiftet installerade de en generator vid en av kvarnarna i Kållforsen, några kilometer nedanför Långforsen, och drog ledningar till de närmaste gårdarna. 

Kvarnar från tidigt 1900-tal

1907 anskaffades en elgenerator till det träsliperi som fanns vid Herrforsen. Förutom till fabriken drogs elledningar till ortens gästgiveri, Kållby skola och några närbelägna gårdar. 

Det som slutligt övertygade folk att satsa på elektriskt ljus var den mörka hösten 1918. På grund av det världskrig som pågick fick man inte olja till de oljelampor som var den vanliga belysningskällan. Däremot kunde man relativt enkelt få elektriskt ljus från små kraftstationer vid åarna. 

1921 öppnade storskaliga kraftverk både vid Herrforsen och Långforsen. Långforskraftverket, som byggdes av Kållby Kvarn & Kraftcentral Ab, började leverera sin ström norrut till Lepplax, Kronoby och senare även till Karleby. Herrfors kraftverk satsade på Bennäsområdet och inledde efter några år samarbete med Kållbybolaget. 

Trots många revirstrider med andra kraftbolag var läget sedan relativt oförändrat i över femtio år. En företagsfusion 1963 gjorde Herrfors Ab till ägare av kraftverken både vid Herrfors och Långfors. Gamlakarleby stad försökte vid flera tillfällen utan framgång ta över Herrfors Ab och de ledningsnät som hade byggts.

1976 köptes Herrfors Ab av Katternö Ab. Det gjorde för första gången Katternöbolaget till energiproducent och gav köparen ett ledningsnät med ett betydande antal kunder i både Pedersöre och Karleby.

Efter detta har Herrfors Ab utvecklats så att det nu har hand om distributionen av all el och fjärrvärme till Katternögruppens kunder.